Blogg

17. mar, 2018

Hejsan svejsan!

Idag har jag fått tummen ur så att säga. Kanske beror det på att jag har varit sjuk och därför fått tid att vila upp mig lite, så nu är jag full av energi trots post-förkylningssymptom!

Jag har varit i USA i lite över en månad nu, och jag har fortfarande inte riktigt förklarat vad jag gör här. Därför tänkte jag att jag skulle berätta om det idag!

Som ni kanske redan vet, så gör jag mitt examensarbete på NASA. NASA har många center runt om hela USA, och det som jag är på heter Ames Research Center och ligger i San Francisco, Kalifornien. Det är egentligen en gammal militärbas och är hyfsat stort, jag tror att det jobbar omkring 2000-3000 personer här. Såhär ser det ut från luften:

Högst upp till höger i bild ser ni att det är ett flygfält. Det hyrs numera av Google, det är där alla deras toppchefer har sina privatplan. Fancy. Jag har inget privatplan, utan jag lever fattigmanslivet i en av barackerna som man inte kan se på bild. Här är det verkligen inte fancy. Men jag klagar inte, jag är glad att vara här!

Den stora, trattformade byggnaden över till vänster i bild är inget mindre än världens största vindtunnel! NASA gör inte bara rymdgrejer, de jobbar också med aeromekanik och flygplans osv. I den här vindtunneln får en hel Boeing 737 plats. Imponerande. 

Jag jobbar inte alls med det, dock! Mitt labb ligger i en av kontorshusen bakom vindtunneln, för det är där Intelligent Robotics Group håller till. Där håller de på med massor av spännande projekt, ett exempel är en liten robot som ska flyga runt på Internationella Rymdstationen och hjälpa astronauter, Astrobee. Jag jobbar inte med det dock, utan med sk. 'tensegrity robots'. Vad fan är det, tänker du. Det tänkte jag också, för jag hade aldrig hört talas om det innan jag började här!

Tensegrity robots är robotar som är väldigt flexibla, stöttåliga och fungerar inte riktigt som de robotar man har på exempelvis Mars idag. En av de största svårigheterna med att sätta en rover, som tex Curiosity på Mars yta är att få den dit utan att ta sönder den. Eftersom atmosfären på Mars har mycket lägre tryck än vad Jordens atmosfär har, har fallskärmar inte samma effekt och det är svårt att sakta ner rovern så att den landar säkert. Det här är ett stort problem, för man måste ha särskilda landningsmoduler som sen förkastas efter landningen. De är stora, tunga och framförallt dyra. Om roboten i sig är stöttålig slipper man en stor del av den här kostnaden, vilket är en anledning till att tensegrity robots är bra! Här är ett exempel på hur de kan se ut:

Image result for tensegrity robots

På bilden ses SUPERball v1, och som ni kan se består den av sex stycken aluminiumstavar som är sammankopplade med kablar. De har kablarna kan dras in och ut, vilket resulterar i att roboten "tippar över", och på så sätt har den tagit ett steg framåt. Ni kanske kan tänka er att om man släpper den här roboten från hög höjd så går den inte sönder på samma sätt som Curiosity skulle göra!

Image result for curiosity

En annan fördel med tensegrity robots är att de kan ta sig fram i svår terräng, vilket traditionella robotar inte kan. Säg att man har en koloni på Mars där några astronauter bor, och några kilometer bort ligger en stor krater. En av sidorna av kratern ligger i permanent skugga, och av någon mystisk anledning finns det is där som aldrig smälter. Kanske finns där till och med liv? Problemet är att man inte kan skicka astronauterna dit, för kraterns väggar är branta och det skulle vara väldigt farligt. Traditionella rovrar kan inte heller åka dit, och vi har inga drönare som kan lyfta sin egen vikt i den tunna atmosfären. Det är här man kan skicka dit en tensegrity robot!

Roboten kan nästan slängas ner i kratern utan att gå sönder, och genom komplicerade artificiell intelligens-algoritmer kan den själv lära sig hur man klättrar upp ur kratern. Väl där nere kan den ta mätvärden av isen och den omkringliggande marken.

Artificiell intelligens - det är det jag jobbar med!

Min uppgift är att försöka använda artificiell intelligens så att roboten själv ska kunna lära sig hur den ska dra i kablarna för att kunna röra sig så effektivt som möjligt. Den sortens robot jag jobbar med existerar bara i simuleringar än så länge, för den har 12 stycken aluminiumstavar till skillnad från SUPERball som har 6 stycken. Såhär ser den ut i simuleringen:

Jag kan sen programmera roboten att dra i kablarna på olika sätt för att få den att röra sig åt olika håll.

Mitt team består just nu av tre personer, där de andra två jobbar på SUPERball v2! Den finns på riktigt, och för några veckor sedan var vi ute och testade den i det sk. Roverscape, vilket är en inhägnad bit mark som ska se ut som exempelvis Mars. Såhär såg det ut då. Som ni kan se rör sig roboten väldigt "ryckigt" just nu, och de håller på att jobba på att få den att rulla bättre.

Avslutningsvis vill jag säga att jag lär mig otroligt mycket av att vara här, och att det verkligen är en dröm att få jobba med detta! Tänk den dagen vi har människor på Mars, och att de förhoppningsvis då kan skicka ut sina tensegrity robots för att utforska intressant platser. Då har jag hjälpt till med det!

Credit: NASA, M. Daly (Berkeley)

11. feb, 2018

Rymdindustrin är relevant som aldrig förr, tack vare det galna geniet Elon Musk och SpaceX! Ni har säkert sett bilder på dockan Starman i sin röda Tesla i omloppsbana runt jorden, men bara för att den är så cool får ni se den igen: 

Ni kanske redan vet allt om vad som hände och varför det är en sån big deal, men om ni inte vet ska jag ge er en kort briefing här. Det första jag vill säga är:

Universum är en märklig plats där konstiga saker kan hända. 

Jag har pratat förut om att NASA och ESA planerar att sätta den första människan på Mars. De bygger tillsammans Orionkapseln, som ska ta astronauter till den röda planeten. NASA bygger också SLS, Space Launch System, som kommer vara världens hittills största raket för att kunna ta Orionkapseln upp ur jordens atmosfär och lämna jordens gravitation. 

MEN!

Både NASA och ESA är stora organisationer som drivs av skattepengar, och på grund av det måste allt följa protokoll, vara säkert osv osv. Med andra ord; allting tar väldigt lång tid. Elon Musk, som också är grundare av kända företag som tex Paypal och Tesla, tyckte att det var lite tråkigt och bestämde sig för att grunda sitt eget rymdföretag, SpaceX, för att snabba på utvecklingen lite. Och han har rätt - det behövs ett nytt "space race". Det var ju faktiskt främst på grund av Kalla Kriget och rivaliteten mellan Sovjet och USA som gjorde att vi har haft människor på månen under 60- och 70-talen. 

Därför bygger Elon sin egna Mars-raket, Falcon Heavy (bilden nedan). Side note: Falcon Heavy heter just så efter Millenium Falcon från Star Wars. Nördigt som satan, och jag älskar det.

 

Falcon Heavy är den största raketen som byggts sedan Saturn V som tog oss till månen (bild nedan), har kapacitet att ta människor till Mars, och inte nog med det, den kan återanvända raketmotorerna efteråt! Det här har SpaceX gjort i åratal med sin mindre raket Falcon 9, men uppskjutningen som ägde rum förra veckan var det allra första testet för Falcon Heavy. 

För att veta hur raketen beter sig när det är skarpt läge är det viktigt att ha något som väger lika mycket som astronauter och allt de behöver skulle göra, även fast det här bara var en testuppskjutning. Det allra första testet är dock väldigt riskfyllt, och allt kan i princip sprängas vilken sekund som helst. Därför vill man inte sätta något som faktiskt har ett värde i nyttolasten. Det är här, iallafall om man är galen och heter Elon Musk, man bestämmer sig för att skjuta upp sin egen bil i rymden. 

Japp, den röda bilen är Elon Musks alldeles egna, privata, Tesla. 

På grund av honom har vi nu en bil i omloppsbana runt solen. Som sagt, världen är en konstig plats när det här är det första, riktigt stora steget i att sätta den första människan på en annan planet. 

Här har ni en kort version av hur uppskjutningen gick till, och jag kan rekommendera att spola fram till 2:40 när de två sidoraketerna landar. För er som redan är ingenjörer: ni förstår hur svårt det är att bygga ett sånt kontrollsystem. För er som inte är ingenjörer men vill få en spontan reaktion av hur coolt det där är:

HERREEEEE FREAKING GUUUUUUUD VAD SVÅRT DET ÄR ATT GÖRA DET DÄR! - Hannah Petersson, 2018

Som avslutning: de skulle landa tre delar av raketen, men en failade. Sånt som händer. Starman doesn't care. Han är påväg mot nya, outforskade, mer spännande platser ändå.

Ciao!

6. feb, 2018

Hejsan!

 

Det har varit en intensiv vecka, minst sagt! 

 

Måndag: Sista dagen på ESA. Jag hade en presentation för min section, sa hejdå till alla osv. De gav mig superfina presenter, den här väskan och tröjan fick jag från mina kollegor:

och den här boken fick jag från mina praktikantkompisar, de hade dekorerat en sida var. Fint. <3

Onsdag: Intervju på Airbus i Portsmouth, Storbritannien. Airbus är ju mest kända för att tillverka flygplan, men de tillverkar också satelliter och andra rymdsaker! I ett inlägg för ett tag sen skrev jag om Exomars som ska till (surprise) Mars, och det är Airbus som bygger den! Jag har sökt en av deras trainee-tjänster för dem som precis har tagit examen. Intervjun var verkligen bland det värsta jag varit med om. Jag hade feber, och det hela höll på i sex timmar. Vi fick göra gruppdynamiktest, förbereda en 10 minuters presentation på 40 minuter, och en timmes one-on-one-intervju med cheferna. Jag tror inte att jag fick jobbet, men det var en bra erfarenhet iallafall!

Lördag: Flyg till San Francisco.

Söndag: Sightseeing med en av de andra svenska praktikanterna, Gustav! Han har köpt en bil att ha här, såklart en Volvo.

Bro och Gustav:

Bro och jag:

Idag (måndag): Första dagen på NASA! Current emotion status precis innan jag blev upphämtad av praktikantansvarige Porsche (ja, det är hennes riktiga namn!):

Typ, 20% taggad, 80% livrädd.

Dagen började med att de tog mina fingeravtryck för att jag ens ska få komma in på området. Det tar ca 3 veckor innan man får sitt passerkort, och innan jag får det måste jag bli eskorterad runt basen eftersom jag inte är amerikan. (Men jag kan leva med det, för det känns så himla coolt att få sitt eget NASA-passerkort. Och sin egen NASA-mejladress. Liksom.) Jag fick också träffa de andra jag kommer jobba med, de verkar jättetrevliga och snälla! Det känns kul. I mitt nästa inlägg ska jag berätta mer om vad jag kommer att göra! 

 

Jag är ganska trött om man säger så, trött men glad! :D    

27. okt, 2017
Min andra blogg

Om man skulle känna att den här bloggen står still men ändå känner ett sug av att veta vad jag gör om dagarna kan man kolla här! Innehållet är misstänkt likt innehållet på den här bloggen, men vafan, det är alltid nåt nytt!

6. okt, 2017

Hejhej!

Idag har jag besökt Mechanical Systems Laboratory här på European Space Agency! Det var fett coolt (typ som jag tycker att allt är här). Om ni läste mitt förra inlägg minns ni kanske att jag skrev om Orionkapseln, som ska ta folk till Mars. Idag har jag sett tester av delar av den! Manicken nedanför utför tester i vakuum och extrema temperaturer. Eftersom det är precis det det innebär att åka upp i rymden är det, som ni kanske förstår, det ganska bra att testa sina grejer! Den stora metallgrejen har två kammare, en som är superkall (typ -240 grader Celsius) och en som blir varm (upp till 600 grader Celsius). Mellan de två kamrarna går som en liten räls, och sen skjutsar man sina satellitdelar fram och tillbaka för att testa snabba temperatursvängningar. Just idag var delar till Orionkapseln där inne!

IMG_9385

På den här bilden kan man verkligen se att det är något kallt som händer där inne i kammaren, hela den där vita grejen på det svarta "stupröret" är kondens!

IMG_9386

Nedan synes fett taggad tjej som vanligt.

IMG_9389

 

Labbet är en del av ett s.k. clean room. Det innebär att man måste ha speciella kläder på sig för att inte smutsa ner prylarna där inne. Innan man går in måste man till och med gå på en matta med klister på för att ta bort den värsta smutsen från ens skor! Det här clean room:et är inte speciellt strikt, det finns såna där man måste ha hårnät och gå genom luftslussar och skit för att komma in.

Annars har min vecka varit ganska bra! Musikfestivalen i Amsterdam var amazing, jag, Emilie från Norge och Cristina från Danmark var där och lyssnade! Fint. IMG_9318

Det har också varit festival i Leiden där jag bor, tydligen drev holländarna ut spanjorer härifrån för x antal hundra år sen och det firar man, kan man lugnt säga. De flesta har ledigt den här dagen, inte vi, men vi hade kul ändå. Inte minst genom att kolla på alla andra.IMG_9347[1]Ha en fin helg hörni! Hoppas ni har det bra.

Hannah